I vår sammanflätade värld är vi oavsett bakgrund lika mottagliga för nya virus. Covid-19 frågar varken om lov eller ansöker om visum för att passera nationella gränser.

Vi har att göra med ett nytt virus och det finns ingen färdig manual för hur vi ska hantera det. Vi har ingen manual när det gäller behandlingen av den enskilda patienten och heller ingen manual när det gäller de åtgärder som vidtagits för att skydda samhället i stort. Vi måste efter bästa förmåga navigera på okända vatten och fortsätta bidra med forskning, utbildning och samverkan.

Som rektor för ett lärosäte är det en självklarhet och ett ansvar att värna akademisk frihet och autonomi. Det är en förutsättning för samhällsutveckling och måste skyddas genom att ta ansvar. Lärare, forskare och studenter måste konsekvent vara uppmärksamma på korrekt fakta och kunskap, att reflektera kritiskt och utifrån en etisk plattform ha en ödmjuk inställning till osäkerhet och komplexitet.

Utbrott av smittsamma sjukdomar kan aldrig vara en nationell angelägenhet, de är till sin natur globala. Allmänhetens och patienternas förtroende för oss som verkar både i akademin och inom hälso- och sjukvården manar till ansvar. Olika åsikter ska tillåtas samtidigt som vi måste bygga vår information och handling på tillgänglig kunskap och tillförlitliga källor.

I en högskolas uppgift ingår att vara del i samhällsdebatten. I dag gick flera lärosäten och institutioner samman i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Där understryker vi vikten av vårt gemensamma ansvar för global hälsa som nu hotas av USA:s drastiska beslut att frysa motsvarande cirka 4 miljarder kronor till Världshälsoorganisationen, WHO.

När Sophiahemmet Högskolas värden – humanism, integritet och saklighet – prövas måste vi självklart också engagera oss i debatten!