English
Meny

”Barnmorskeutbildningen ska bli ännu bättre”

Hur kommunikationen mellan personal och patient kan förbättras går som en röd tråd genom barnmorskan Sofia Zwedbergs arbete. Hon är forskare och lektor vid Institutionen för hälsofrämjande vetenskap vid Sophiahemmet Högskola.

Trots att hon har ägnat sig åt forskning i mer än ett decennium ser Sofia Zwedberg sig fortfarande främst som kliniker, och det var också i den kliniska verksamheten hon inspirerades till att börja forska.

– När jag jobbade i eftervården blev det tydligt att det gick bra för kvinnorna att amma när vissa barnmorskor jobbade, men att det var mycket svårare när andra var i tjänst. Jag frågade mig vad barnmorskor gör som påverkar så mycket?

Frågan ledde till en doktorandtjänst på halvtid där Sofia Zwedberg fick tillåtelse att filma mammor när de fick amningshjälp. Tre månader därefter träffade hon mammorna enskilt igen, såg filmen med dem och pratade om vad de hade upplevt i mötet.

– Det visade sig att mammorna i förväg hade sett amning som en dörr in till moderskapet, och när den inte fungerade gick de in i en krisreaktion.

Bekräfta mammans känslor
Slutsatsen i Sofia Zwedbergs avhandling blev att barnmorskan behöver bekräfta mammans känslor och visa förståelse. Först när den värsta chocken över att amningen inte fungerar som förväntat har lagt sig, kan barnmorskan börja ge några enkla, handfasta råd.

– Det är också viktigt att råden är samstämmiga och grundade i evidens snarare än i personlig erfarenhet och att mamman inte får vissa råd från en barnmorska för att sedan höra motsatsen av andra. Kommunikation är så viktigt, både mellan barnmorskan och mamman och mellan oss kollegor!

Och just kommunikationen kollegor emellan är något Sofia Zwedberg har fortsatt att fokusera på i sin forskning.

– Jag började intressera mig för hur barnmorskeutbildningen skulle kunna utvecklas, framförallt den verksamhetsförlagda utbildningen. Många handledare tycker att det är svårt att hitta platser åt studenterna.

Sofia Zwedberg noterade att det inom många andra yrken är vanligt med ”peer to peer learning”, det vill säga att två jämbördiga personer lär av varandra med en handledare närvarande. Även interprofessionellt lärande, det vill säga att till exempel en barnmorskestudent och en läkarstudent gör praktik ihop. Det ville hon undersöka vidare.

– Inom andra områden ger de här två arbetssätten väldigt goda resultat. Om vi kan ha två studenter per handledare får vi fler praktikplatser och det blir lättare för handledaren att se vad studenten faktiskt kan. Du lär dig aldrig så mycket som när du ska förklara för någon annan.

Utbildar handledare
Men idén stötte på motstånd. Handledarna var oroliga för hur den födande kvinnan skulle påverkas av flera personer i rummet. Det var då Sofias andra forskningsområde föddes där hon började undersöka hur de här idéerna skulle kunna fungera i praktiken. Under flera år har hon nu gjort enkäter med mammor, utbildat handledare och gjort mindre studier om hur mammor upplever studenternas närvaro.

– Nu ska vi äntligen iscensätta det här arbetssättet i liten skala med elever som är i slutet på sin utbildning. Jag hoppas att det ska kunna spränga lite gränser och hierarkier, för det skulle vi verkligen behöva inom vården, säger Sofia.

Text: Karin Aase
Foto: Carla Lomakka